Ljusterapi för löpare: vad säger forskningen om rödljus egentligen?

Vad är fotobiomodulering?

Fotobiomodulering (PBM) är samlingsnamnet för behandling med rött och nära-infrarött ljus i låga doser. Tidigare kallades det low-level laser therapy (LLLT), och du stöter också på begrepp som rödljusterapi, LED-terapi och kallaser. Det handlar alltså inte om värmande infraröd bastu eller om laser som skär i vävnad, utan om ljus så svagt att du knappt känner någon värme alls.

Våglängderna som används ligger typiskt i två fönster: runt 660 nanometer (synligt rött ljus, som tränger in ganska ytligt) och mellan 780 och 905 nanometer (nära-infrarött, osynligt för ögat, som når djupare ner i vävnaden). Tanken är att nå muskler och senor under huden.

Att det blivit så populärt just nu handlar nog mindre om ny forskning än om att tekniken blivit billig. Lysdioder och laserdioder som förr bara satt i klinikutrustning för tiotusentals kronor går nu att bygga in i produkter för några tusenlappar.

Så tänker forskarna att det fungerar

Träningsvärk och muskelåterhämtning – här finns det starkaste stödet

Om PBM har ett område där forskningen faktiskt pekar åt samma håll, är det muskelåterhämtning. Flera oberoende metaanalyser landar i samma riktning.

En systematisk översikt från 2018 gick igenom 39 studier med 861 deltagare och fann positiva resultat för muskelprestation och muskeltrötthet – men beskrev själv evidensen som "very low to moderate quality" (1). En nyare metaanalys från 2025 med 19 studier och 672 deltagare fann att ljusbehandling före träning minskade muskelömhet med drygt 12 punkter på en 100-gradig skala, återigen med låg evidensgrad (3).

En metaanalys specifikt om träningsvärk (DOMS) från 2025 fann måttliga effekter på smärta 72 och 96 timmar efter träning, och på muskelstyrka dygnet efter (4). Men heterogeniteten mellan studierna var hög – I² mellan 67 och 76 procent, vilket betyder att studierna spretar rejält.

Ett intressant mönster: effekten tycks finnas när ljuset ges före träningspasset, inte efter. Det går lite emot hur de flesta använder produkterna hemma.

En detalj som sällan når marknadsföringen: när forskare tittade på kreatinkinas (CK), en markör för muskelskada, fanns effekten bara vid lokaliserad träning av enskilda muskelgrupper. Vid helkroppsträning var resultatet inte statistiskt säkerställt (7). Och CK är hur som helst ett surrogatmått – det säger inte säkert något om hur du faktiskt springer nästa dag.

Löpprestation: den obekväma metaanalysen

Här kommer fyndet som är mest relevant för oss löpare, och som du sällan ser citerat i produktbeskrivningar.

En metaanalys från 2024 samlade tolv randomiserade kontrollerade studier som specifikt undersökte löpprestation efter fotobiomodulering. Resultatet: ingen effekt. Standardiserad medeleffekt 0,13 med p-värde 0,11 – alltså inte statistiskt säkerställt (8).

Forskarna delade upp materialet på flera sätt för att leta efter en dold effekt. Med träningsprogram: ingen effekt. Utan träningsprogram: ingen effekt. Och kanske mest talande – ingen dos-responseffekt alls (p=0,82). Om ljuset verkligen gjorde något borde mer ljus rimligen ge mer effekt. Det gjorde det inte.

Analysen omfattade både tempolopp och tid till utmattning. Det här betyder inte att PBM är verkningslöst för allt – men om ditt skäl att köpa en ljusterapienhet är att springa fortare, finns det i dagsläget inget vetenskapligt stöd för den förhoppningen.

Senbesvär och hälsenor: förvånansvärt tunt underlag

Många köper ljusterapi just för krånglande hälsenor, och det är också där marknadsföringen ofta är som mest lockande. Underlaget är tyvärr riktigt magert.

En systematisk översikt från 2020 som specifikt tittade på akillestendinopati hittade fyra studier med sammanlagt 119 deltagare (9). GRADE-bedömningen blev "very low till low". Vid en månads uppföljning gynnades faktiskt placebogruppen för funktion. Författarnas slutsats var att underlaget är otillräckligt för att stödja rutinmässig användning.

Den hittills största och längsta randomiserade studien på just akillestendinopati publicerades 2024: 60 deltagare, 820 nm, excentrisk träning i båda grupperna, uppföljning i 24 veckor. Resultatet var ingen skillnad mot placebo vid någon tidpunkt (10).

Samtidigt finns en välciterad studie från 2008 på 52 motionärer med kronisk hälsenetendinopati som visade tydligt bättre smärtlindring i ljusgruppen än i placebogruppen efter både 8 och 12 veckor (11). Den studien använde en låg dos – 5,4 joule per behandling fördelat på sex punkter.

Bredare översikter av tendinopati generellt (armbåge, axel, plantarfascia) ser något bättre ut: ljusterapi som tillägg till träning gav bättre resultat än träning med skenbehandling (13). Men jämfört med andra behandlingsinsatser var skillnaden noll. Och av 17 studier i den översikten handlade bara en om hälsenan.

Det som däremot står sig genom hela litteraturen: en översikt av 25 systematiska översikter slog fast att excentrisk träning är den mest konsekvent effektiva behandlingen vid tendinopati (14). Ljusterapi hamnar i kategorin möjligt komplement, inte förstahandsval.

Dosfrågan: varför mer ljus inte är bättre

WALT:s rekommendationer

World Association for photobiomoduLation Therapy (WALT) publicerar dosrekommendationer per kroppsdel. För hälsenan anger den reviderade tabellen från oktober 2022, för klass 3B-laser på 904 nm:

• 2–3 punkter
• 2 joule per punkt
• Max 100 mW/cm²
• Behandling dagligen i två veckor, eller varannan dag i tre till fyra veckor

Det generella intervallet anges till 1–4 joule per punkt beroende på hur djupt målvävnaden ligger, med bestrålningstider mellan 30 och 600 sekunder. WALT påpekar själva att doserna bygger på ultraljudsmätta vävnadsdjup hos kaukasier – de gäller alltså inte oförändrat för mörkare hud.

Lägg märke till hur låga senornas doser är. För muskler talar forskningen om 20–60 joule för små muskelgrupper och 60–300 joule för stora (1). Det är tio till hundra gånger mer. Att blanda ihop de två dosskalorna är ett vanligt fel när produkter marknadsförs.

Den bifasiska kurvan

Inom fotobiomodulering gäller inte "mer är bättre". Forskningen beskriver en bifasisk dos-responskurva: för lite ljus gör ingenting, en lagom dos ger effekt, och för mycket ljus kan hämma i stället för att hjälpa (15). För reaktiva syreradikaler beskrivs mönstret till och med som trifasiskt, med två separata toppar.

Principskiss av den bifasiska dos-responskurvan: effekten stiger med dosen upp till en punkt, för att sedan avta igen. Det skuggade fältet är det tänkta dosfönstret – men var det ligger i praktiken är omdiskuterat.

Det betyder i praktiken att en kraftfullare hemmapanel mycket väl kan vara sämre än en svagare, och att längre behandlingstid inte automatiskt är bättre.

Men här ska vi vara ärliga åt båda hållen. En genomgång av 86 studier fann ingen statistisk skillnad mellan lyckade och misslyckade behandlingar för någon enskild dosparameter (17). Och som nämnts hittade löpstudien ingen dos-responseffekt alls (8). Det optimala dosfönstret är alltså mer teoretiskt postulerat än empiriskt fastställt.

Laser eller LED, klinik eller hemmapanel?

En skillnad som ofta suddas ut i marknadsföringen: de flesta positiva studierna på senor använder laser – ofta klass 3B med definierad effekttäthet – inte LED-paneler. Laserljus är koherent och smalbandigt, LED-ljus är det inte, och penetrationsdjupet skiljer sig.

Klinikstudierna redovisar noggrant våglängd, effekt per diod, effekttäthet och total energi per punkt. Konsumentprodukter redovisar ofta bara "så här många watt" eller inget alls, vilket gör det svårt att veta om du hamnar i det dosfönster studierna använde.

Ett exempel på en konsumentprodukt i den här kategorin är Kineon Move+, som kombinerar laserdioder och LED och spänns fast med remmar direkt mot kroppsdelen. Vi har testat den på egen krånglande hälsena i vårt praktiska test av Kineon Move+, där vi går igenom hur behandlingsprotokollet fungerar i vardagen. Den här artikeln handlar dock om forskningsläget i stort, inte om en enskild produkt.

Varför du bör läsa de här studierna extra kritiskt

Några saker är värda att känna till när du stöter på tvärsäkra påståenden om rödljus:

• Studierna är små. Akillesöversikten byggde på 119 personer totalt. Jämförelsen mot kylbad byggde på fyra studier och 66 deltagare (6).
• Geografisk koncentration. I en metaanalys från 2025 kom 19 av 21 studier från ett enda land, vilket författarna själva flaggar för (5).
• Industrikopplingar. En stor del av den positiva idrottslitteraturen kommer från samma forskargrupp, som får forskningsstöd från en lasertillverkare. Och i en av de mest positiva tendinopatiöversikterna är två av författarna tidigare styrelseledamöter respektive ordförande i WALT – de utvärderar alltså delvis sina egna dosrekommendationer (12). Det här är öppet deklarerat i artiklarna, inte dolt, men det är relevant sammanhang.
• Inga långtidsdata. Studierna anger uttryckligen att långtidsuppföljning saknas, och återfall beskrivs som vanliga efter tre månader (12, 17).
• Subgruppsanalyser. Flera översikter finner bättre resultat i just de subgrupper som följde WALT:s doser. Det kan betyda att dosen spelar roll – eller att det är efterhandsvald statistik. Båda tolkningarna är rimliga.

Det här gäller för övrigt inte bara ljusterapi. Vi har sett samma mönster när vi gått igenom forskningen om återhämtningsmetoder generellt, där ingen enskild metod kunde säkerställas bättre än passiv vila.

Slutsats: är det värt pengarna för en motionär?

Fotobiomodulering är inte kvacksalveri. Det finns en biologiskt rimlig mekanism och ett hyggligt antal randomiserade studier. Men mellan "det finns en mekanism" och "det gör dig till en bättre löpare" ligger ett stort glapp.

Det bäst underbyggda fyndet är att ljusbehandling före hård träning kan dämpa träningsvärken något och bevara lite muskelstyrka dagen efter – med låg evidenssäkerhet och stor spridning mellan studierna. Den enda metaanalysen som specifikt tittat på löpprestation hittade ingen effekt alls.

För stela hälsenor är underlaget nästan pinsamt tunt: fyra studier och 119 personer, och den senaste och största randomiserade studien visade ingen skillnad mot placebo efter 24 veckor. Det som däremot konsekvent fungerar mot senbesvär är tålmodig excentrisk träning.

Ser du ljusterapi som ett möjligt komplement till den träningen, med rimlig dos och realistiska förväntningar, är det ett fullt rimligt experiment att göra. Ser du det som en ersättning för rehabträning kommer du att bli besviken.

Publicerad 12 september 2026

---

Källor

1. Vanin AA, Verhagen E, Barboza SD, Costa LOP, Leal-Junior ECP. (2018). Photobiomodulation therapy for the improvement of muscular performance and reduction of muscular fatigue associated with exercise in healthy people: a systematic review and meta-analysis. Lasers in Medical Science, 33(1), 181-214. https://doi.org/10.1007/s10103-017-2368-6 (PMID 29090398)
2. Leal-Junior ECP, Vanin AA, Miranda EF, de Carvalho PdeT, Dal Corso S, Bjordal JM. (2015). Effect of phototherapy (low-level laser therapy and light-emitting diode therapy) on exercise performance and markers of exercise recovery: a systematic review with meta-analysis. Lasers in Medical Science, 30(2), 925-939. (PMID 24249354)
3. Canez MS, da Silva LI, Ferreira GD, de Araújo FX, Luza LP. (2025). Effects of photobiomodulation, intermittent pneumatic compression and NMES on muscle recovery. Journal of Bodywork and Movement Therapies, 44, 570-584. https://doi.org/10.1016/j.jbmt.2025.06.021 (PMID 40954632)
4. Tsou Y-A, Chang N-J, Chang W-D. (2025). Effects of Photomodulation Therapy for Delayed Onset Muscle Soreness: A Systematic Review and Meta-Analysis. Journal of Functional Morphology and Kinesiology, 10(3), 277. https://doi.org/10.3390/jfmk10030277 (PMID 40700213)
5. Peng P, Zheng X, Wang Y, et al. (2025). The Effects of Near-Infrared Phototherapy Preirradiation on Lower-Limb Muscle Strength and Injury After Exercise. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 106(1), 74-90. (PMID 38705364)
6. Ferlito JV, Ferlito MV, Leal-Junior ECP, Tomazoni SS, De Marchi T. (2022). Comparison between cryotherapy and photobiomodulation in muscle recovery. Lasers in Medical Science, 37(3), 1375-1388. (PMID 34669081)
7. Machado AF, Micheletti JK, Lopes JSS, et al. (2020). Phototherapy on Management of Creatine Kinase Activity in General Versus Localized Exercise. Clinical Journal of Sport Medicine, 30(3), 267-274. (PMID 29933277)
8. Nascimento APD, Silva AVD, Casonatto J, Aguiar AF. (2024). A Meta-Analysis of Randomized Controlled Trials on the Effects of Photobiomodulation Therapy on Running Performance. International Journal of Exercise Science, 17(4), 327-342. https://doi.org/10.70252/BUWB9550 (PMID 38665862)
9. Martimbianco ALC, Ferreira RES, Latorraca COC, Bussadori SK, Pacheco RL, Riera R. (2020). Photobiomodulation with low-level laser therapy for treating Achilles tendinopathy: a systematic review and meta-analysis. Clinical Rehabilitation, 34(6), 713-722. (PMID 32204620)
10. Shriya S, Arya RK, Kushwaha S, et al. (2024). Effectiveness of Low-Level Laser Therapy Combined With Eccentric Exercise in Treating Midportion Achilles Tendinopathy: A Randomized Controlled Trial. Cureus, 16(6), e62919. https://doi.org/10.7759/cureus.62919 (PMID 39040733)
11. Stergioulas A, Stergioula M, Aarskog R, Lopes-Martins RA, Bjordal JM. (2008). Effects of low-level laser therapy and eccentric exercises in the treatment of recreational athletes with chronic Achilles tendinopathy. American Journal of Sports Medicine, 36(5), 881-887. (PMID 18272794)
12. Naterstad IF, Joensen J, Bjordal JM, Couppé C, Lopes-Martins RAB, Stausholm MB. (2022). Efficacy of low-level laser therapy in patients with lower extremity tendinopathy or plantar fasciitis. BMJ Open, 12(9), e059479. (PMID 36171024)
13. Tripodi N, et al. (2021). The effect of low-level red and near-infrared photobiomodulation on pain and function in tendinopathy. BMC Sports Science, Medicine and Rehabilitation, 13, 91. https://doi.org/10.1186/s13102-021-00306-z (PMID 34391447)
14. Irby A, Gutierrez J, Chamberlin C, Thomas SJ, Rosen AB. (2020). Clinical management of tendinopathy: A systematic review of systematic reviews. Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, 30(10), 1810-1826. (PMID 32484976)
15. Huang YY, Sharma SK, Carroll J, Hamblin MR. (2011). Biphasic dose response in low level light therapy - an update. Dose-Response, 9(4), 602-618. (PMID 22461763)
16. Hamblin MR. (2018). Mechanisms and Mitochondrial Redox Signaling in Photobiomodulation. Photochemistry and Photobiology, 94(2), 199-212. (PMID 29164625)
17. Taylor DN, Winfield T, Wynd S. (2020). Low-Level Laser Light Therapy Dosage Variables vs Treatment Efficacy of Neuromusculoskeletal Conditions: A Scoping Review. Journal of Chiropractic Medicine, 19(2), 119-127. (PMID 33318730)
18. World Association for photobiomoduLation Therapy (WALT). Dosage recommendations, reviderad tabell oktober 2022.

Den här artikeln är en genomgång av forskningsläget och utgör inte medicinsk rådgivning. Har du långvariga besvär med hälsenan eller andra senor bör du kontakta fysioterapeut eller läkare.

Läs också de här relaterade artiklarna